tag:blogger.com,1999:blog-2230190341889175878.post2747219534171440757..comments2023-05-14T14:20:52.065+02:00Comments on I Are Lisa: Om blyghet och skami_are_lisahttp://www.blogger.com/profile/10581330998539083017noreply@blogger.comBlogger31125tag:blogger.com,1999:blog-2230190341889175878.post-11666446339583849002016-11-18T10:17:16.542+01:002016-11-18T10:17:16.542+01:00Intressant. Jag är inte blyg och har aldrig varit ...Intressant. Jag är inte blyg och har aldrig varit det, tror jag, tvärtom. Ändå känner jag igen mig i andras beskrivning av mig.<br />Jag är nämligen uppvuxen med ett påtvingat utanförskap, eftersom mina föräldrar var "annorlunda", och det ledde fram till att jag i tonåren accepeterade det och slutade interagera i anonyma sociala sammanhang och vara nyfiken på andra människor. Jag har alltid uppskattat mina vänner, vilket jag antar att även blyga människor göra. Där är jag fri att agera och uttrycka mig som vanligt. Men jag är värsta partypoopern eftersom ytligt socialt interagerande verkligen inte ger mig något. Jag spelar inte Monopol eller det sociala spelet, för det intresserar mig inte. Typ. Och nu har jag fått reda på att det är fel. Genom alla tänkbara och otänkbara kanaler berättar samhället mfl. att jag är en dålig människa som inte har lust att fråga vilt främmande människor hur de tjänar pengar eller ifall de har snoriga barn, en sommarstuga eller gillar att segla. <br />Så även om jag representerar det diametralt motsatta, någon slags alldeles för stor självsäkerhet som gör att jag gladeligen skulle ställa mig framför ett fullsatt Globen i kalsonger och berätta om min relation till Nalle Puh så är jag fel eftersom ointressanta människor inte intresserar mig. Henrik Fitinghoffhttps://www.blogger.com/profile/05036656730113213680noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-2230190341889175878.post-66699959191925349712012-07-19T16:31:44.437+02:002012-07-19T16:31:44.437+02:00Vilken underbar text! Känner att det pågår ett kor...Vilken underbar text! Känner att det pågår ett korståg mot oss blyga personer. Regeringen har tydligen lagt fram några förslag till socialstyrelsen,hur man ska bota blyga personer. Givetvis är det bra att om får hjälp om man mår dålit, men jag tappade nästan hakan. Ledsen.orolig. Debatt! TackAnonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-2230190341889175878.post-80743789166500684132012-07-19T16:30:56.179+02:002012-07-19T16:30:56.179+02:00Vilken underbar text! Känner att det pågår ett kor...Vilken underbar text! Känner att det pågår ett korståg mot oss blyga personer. Regeringen har tydligen lagt fram några förslag till socialstyrelsen,hur man ska bota blyga personer. Givetvis är det bra att om får hjälp om man mår dålit, men jag tappade nästan hakan. Ledsen.orolig. Debatt! TackAnonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-2230190341889175878.post-13081834677134301032012-06-25T20:41:47.726+02:002012-06-25T20:41:47.726+02:00Sen tycker jag mig själv ha lärt mig i livet att f...Sen tycker jag mig själv ha lärt mig i livet att folk ofta stör sig på saker hos andra som de själva kanske har en ångest för att de saknar. Eller om det är en sida de har men skäms för att acceptera, då är det lätt håna andra för samma sida. (Homofober som i slutändan visar vara homosexuella t ex). Det jag vill säga med det är att jag tror många som kanske hyser agg eller stör sig på blyga, kanske själva har den sidan inom sig. Att de själva skulle önska de var modiga och vara tysta ibland, gå iväg om de känner för det osv. Men när de inte vågar det är det ju lätt trycka ned andra för det. En intressant tanke!Fialottanoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-2230190341889175878.post-52882815340097331652012-06-25T20:38:22.786+02:002012-06-25T20:38:22.786+02:00Tycker texten var bra och många kommnetar, speciel...Tycker texten var bra och många kommnetar, speciellt Tim som skrev att vara blyg har vart lika naturligt som att sätta på sig kalsonger före byxorna på morgonen. Samt anonym som skriver 20 januari "Den som är blyg ser ofta mycket klarare vad som händer runtomkring honom/henne. Han/hon kan avläsa människor bättre än den som är mest intresserad av att själv synas och höras. Vilket ofta leder till en avundsvärd social kompetens längre fram i livet". <br /><br />Håller annars med många andra och fastnade just för just det där med att våga ta plats, men att det egentligen handlar om att våga ta plats för den människan man verkligen är. Gå iväg, läsa en bok eller liknande, vad man än känner för. Eller om det är att sitta och prata med andra. Ge utrymme för att vara sig själv fullt ut, hur man än är som person. Den acceptansen saknas i samhället kan jag tycka. <br /><br />Gillar även det Oscar skrev här ovan vilket sätter fingret på det jag själv känner väldigt mycket "Jag tänker mig att det vore oerhört befriande att acceptera sin blyghet och radera krav på att ur sig hosta upp kallprat och ytlig trevlighet". Och det är även det förhållningssättet jag själv har nu och det är befriande! :)Fialottanoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-2230190341889175878.post-4249589983464374892012-03-08T21:43:39.914+01:002012-03-08T21:43:39.914+01:00Jag tror att det är viktigt att inte "flyga p...Jag tror att det är viktigt att inte "flyga på" någon vilket hänt mig rätt många gånger. Typ att folk konfronterar mig i en sån situation och säger typ "varför är du så tyst?". Vad svarar man på det liksom? Däremot tycker jag att det är lugnt om någon frågar typ "vad tycker du om det här?". Men det är svårt det där. Jag personligen föredrar att vara tyst och säga något om jag verkligen har något att säga. Däremot vill jag gärna inte bli ignorerad i gruppen (typ att den som pratar inte tar ögonkontakt med mig). Så jag tror att det bästa man kan göra är att acceptera att man är i en grupp där en person är av den tystare sorten, och försöka att inte göra en så stor grej av det.Anonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-2230190341889175878.post-66425843904889007732012-02-27T17:32:41.460+01:002012-02-27T17:32:41.460+01:00Hej!
Jag jobbar som producent på www.teateri.se Vi...Hej!<br />Jag jobbar som producent på www.teateri.se Vi ska sätta upp en föreställning som heter "Det blyga hjärtat" i höst med manus av Isa Schöier. Vore spännande att komma i kontakt med dig.<br /><br />Mvh JuliaAnonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-2230190341889175878.post-28460245005972274122012-02-23T08:00:49.341+01:002012-02-23T08:00:49.341+01:00Jättebra text. Blyghet/tillbakadragenhet borde dis...Jättebra text. Blyghet/tillbakadragenhet borde diskuteras mer!<br /><br />Samhället förutsätter att social interaktion ska förstås och upplevas som något positivt - om man inte gör det, så är det något fel på en. Jag skuldbelägger hela tiden mig själv för att jag har ett ganska så litet behov av att prata med andra människor - i synnerhet löst bekanta.<br /><br />Jag älskar att vara med personer som jag tycker om och beundrar, men viss social interaktion - t.ex i större grupper på fester - upplever jag bara som påfrestande. Ändå tvingar jag mig till fester och liknande för att jag fått höra att det är bra för mig, att jag kommer att utvecklas av det.<br /><br />Detta är intressant - blyga personer betraktas hela tiden som ofullständiga versioner av sig själva, som helt enkelt måste utsättas för utmaningar för att blomma ut i sitt oblyga jag, som förutsätts existera latent inom den blyga personen.<br /><br />Jag tänker mig att det vore oerhört befriande att acceptera sin blyghet och radera krav på att ur sig hosta upp kallprat och ytlig trevlighet - att tillåta sig själv att tycka precis så illa om konceptet 'mingla' som man faktiskt gör.<br /><br />Man borde sluta internalisera idén om den oblyga människan som idealet.Oscarnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-2230190341889175878.post-68490099500835545442012-02-14T14:29:09.538+01:002012-02-14T14:29:09.538+01:00Jag är inte blyg (snarare tvärt om, så att jag pra...Jag är inte blyg (snarare tvärt om, så att jag pratar för mycket och säger dumma saker när jag är nervös) men tycker att det var ett väldigt intressant inlägg.<br /><br />Om man är i samma arbetsgrupp med en blyg person, hur ska man göra för att få med hen i gänget? Man vill ju inte trycka på för hårt så att hen blir obekväm. Samtidigt måste man ju ha med alla och även den blyga personen har ju massor att tillföra, annars skulle hen inte vara där. Tips och råd?Anonymoushttps://www.blogger.com/profile/08587324893065643891noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-2230190341889175878.post-60309653483940212302012-02-02T10:17:40.140+01:002012-02-02T10:17:40.140+01:00Åh, känner igen mig så väl. Har alltid varit blyg ...Åh, känner igen mig så väl. Har alltid varit blyg och en aning obekväm i sociala situationer. Inte alltid säker på hur jag ska bete mig och vad jag ska prata om med människor jag inte känner. Det har varit ett problem de gånger jag börjat i en ny skola (gymnasiet + högskolan) och gjort att jag hamnat utanför, eftersom jag inte klarat att bara börja prata med människor för att lära känna dem. Upplever dock att det funkat bättre i jobbsituationer, tror det har att göra med att jag då har klarare ramar att röra mig inom. Att min blyghet har gjort att jag hamnat utanför har varit (och är fortfarande) något väldigt skambelagt, något jag gör allt för att dölja för min omgivning, för att jag inte vill att det ska se hur misslyckad jag är.<br /><br />Instämmer även med anonym 12:44, har råkat ut för samma sak, någon som är (ännu) blygare än vad jag är, och som blir svår att interagera med eftersom jag inte får något gensvar och ingen hjälp på vägen. Då får jag ju en förståelse för att andra människor kan uppleva detsamma om mig.Evenoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-2230190341889175878.post-837094359991192062012-01-20T15:17:37.391+01:002012-01-20T15:17:37.391+01:00Dessutom: Den som är blyg ser ofta mycket klarare ...Dessutom: Den som är blyg ser ofta mycket klarare vad som händer runtomkring honom/henne. Han/hon kan avläsa människor bättre än den som är mest intresserad av att själv synas och höras. Vilket ofta leder till en avundsvärd social kompetens längre fram i livet.<br />Tycker att du, Lisa, verkar vara ett utmärkt exempel på det. Har hittills bara läst två av dina inlägg, men de är bland det klokaste och mest välformulerade jag läst någonsin.Anonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-2230190341889175878.post-27045798628093952002012-01-19T23:14:34.732+01:002012-01-19T23:14:34.732+01:00Men att! Tack! Inte nog med att jag så känner igen...Men att! Tack! Inte nog med att jag så känner igen mig i text och kommentarer och typ håller med i allt. När jag kommer till stycket om att ta plats kanske kan ses som att ta sig rätten till en egen plats (Detta! Är på sätt och vis pudelns kärna) känns det nästan lite som om Sara Lidman fortfarande var levandes!Anonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-2230190341889175878.post-77188570121492217032012-01-18T19:47:50.849+01:002012-01-18T19:47:50.849+01:00Alltså gud, jag börjar nästan gråta för att jag kä...Alltså gud, jag börjar nästan gråta för att jag känner igen mig så mycket och håller med så mycket! Fantastiskt bra skrivet.Anonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-2230190341889175878.post-26148144297946481002012-01-03T22:18:57.750+01:002012-01-03T22:18:57.750+01:00Jag ramlade precis in här av en slump, och måste b...Jag ramlade precis in här av en slump, och måste bara säga att det här satte ord på många av mina tankar. Jättebra skrivet om problem som jag inte tycker uppmärksammas tillräckligt. <br /><br />Jag ogillar liksom du uttrycket "social kompetens" och tycker att det används på fel sätt. För mig kan social kompetens till exempel vara att vara en god lyssnare och förstå andra människor, visa hänsyn osv. Dock känns det som att många definierar det som att ta plats och prata mycket. Jag känner många som gör just det, men som kanske inte är så hänsynstagande eller eftertänksamma inför vad de säger.Anonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-2230190341889175878.post-32628161500317244362011-10-16T01:53:50.801+02:002011-10-16T01:53:50.801+02:00Hej, jag tyckte mycket om din text, och särskilt c...Hej, jag tyckte mycket om din text, och särskilt citatet "Jag minns dock egentligen inget av detta som några enorma problem – om det inte hade varit för att det förknippades med så mycket skam".<br />Jag var som liten mycket blyg, och kände precis som du att det var något fel på mig. Minns att jag alltid brukade få "konstruktiv kritik" på alla utvecklingssamtal med lärare, om att jag behövde prata mer. Jag kände skam varje gång detta kom upp.<br />Skam är ingen konstruktiv kraft, och det var inte rädslan för att vara otillräcklig som gjorde att jag senare kom över min blyghet(till stor del).<br />Jag vill uppmana alla att inte döma andra efter sina egna vaneföreställningar om hur en människa "ska" vara. Du vet inte hur det är att vara någon annan. Om du inte tillåter andra att vara som de är, så har du med stor säkerhet problem med att tillåta dig själv att vara som du är. Start with the man/woman in the mirror. Acceptans är nyckeln<br />PeaceDavidnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-2230190341889175878.post-49850800135005301522011-09-20T11:26:47.561+02:002011-09-20T11:26:47.561+02:00Oj, detta var intressant. Jag känner igen mig en d...Oj, detta var intressant. Jag känner igen mig en del, men jag uppfattar min blygsel som ett problem. Jag är 35 år och lever ett ganska normalt liv. Men jag har svårt att ta kontakt, särskilt med ytligt bekanta som jag skulle vilja få kontakt med. Jag ser liknande sidor hos min son på 4 år. Jag vill inte att han ska bli som jag för jag upplever min blygsel som ett hinder. Det finns mycket jag undviker pga min blygsel och en stor avundsjuka mot andra som hittar varandra och vågar ta kontakt. Även yrkesmässigt känner jag mig begränsad. Men detta med att jag är fel känner jag igen, att andra, till och med min man, inte respekterar min intrigitet i sociala situationer. Det har lett till flera depressioner. Men när jag gick till en psykolog för att få hjälp tyckte hon inte att jag behövde hjälp. Igår såg jag två ytligt bekanta på stan, de pratade med varandra, men jag vågade inte gå dit. Då kände lag mig misslyckad och utanför.Linneahttps://www.blogger.com/profile/08119546547270827881noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-2230190341889175878.post-54832592621567938612011-09-11T14:53:19.807+02:002011-09-11T14:53:19.807+02:00Du har helt rätt i det du skriver.
Jag har själv...Du har helt rätt i det du skriver. <br /><br />Jag har själv alltid varit blyg och på grund av det har mina föräldrar gjort allt i sin makt för att få med mig på tillställningar där man tvingas vara social (med förhoppningen att min blyghet ska försvinna, antar jag) - de har med andra ord aldrig respekterat mig. Det här har fått mig att sluta mig ännu mer, för jag har ju insett att den tid som jag har att disponera när som helst kan tas bort från mig, och eftersom jag har ett visst behov av ensamtid prioriterar jag att få den först innan jag bokar upp mig med exempelvis kompisar. Det är en ond cirkel, helt enkelt. Ju mer jag prioriterar ensamtid, desto mer försöker de tvinga ut mig och ju mer de försöker få ut mig, desto mer prioriterar jag ensamtid. <br /><br />Nåja, krångligt blev det nu, men jag antar att ni förstår i alla fall.Anonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-2230190341889175878.post-76813927918169110202011-09-10T13:21:50.180+02:002011-09-10T13:21:50.180+02:00Jag är rätt blyg. Jag har en systerson som är lite...Jag är rätt blyg. Jag har en systerson som är lite blyg. När förskolan upptäckte det kallade de in en specialpedagog = blyghet är ett problem som tydligen är så svårt så man måste urskiljas ur gruppen och få specialhjälp med det. Herregud...Anonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-2230190341889175878.post-4245747722442897122011-08-16T21:44:33.879+02:002011-08-16T21:44:33.879+02:00Jag läste din bloggpost när du skrev den och tyckt...Jag läste din bloggpost när du skrev den och tyckte att den var jättebra! I dag kom jag att tänka på den igen. <br /><br />Jag har själv varit väldigt blyg men kommit över det mesta, jag tar obehindrat kontakt med andra människor men är däremot aldrig festens, eller ens jobbfikats, centrum.<br /><br />I dag träffade jag en person som jag av olika anledningar kommer att träffa en hel del framöver. Hon var jätteblyg och tystlåten. Det var himla jobbigt. Varför? <br /><br />Jo. För att det blev svårt, nästan omöjligt, att interagera, när jag inte fick några signaler av henne. När hon varken ville/kunde uttrycka vem hon var eller vad hon tyckte och tänkte om saker. Hon tog inga initiativ. Hon svarade bara på tilltal. Jag ledde samtalet och kände mig asjobbig som frågade så mycket och sedan också bestämde så mycket. <br /><br />Andras blyghet triggar min osäkerhet. Vad tycker och tänker den här människan? Vill hon ens vara här? Jag tror att det får många att bli överdrivet pratiga och pushiga, bara för att väcka en reaktion. Bara för att det inte ska vara så tyst och jobbigt. Ibland blir jag så själv. <br /><br />Jag undrar om andra har uppfattat mig på samma sätt. Förmodligen, många gånger. Den där jobbiga känslan i att inte veta om den andra personen tycker att man är helt dum i huvet eller kanske trevlig, vad den personen tycker om och var personens gränser går. <br /><br />Särskilt i jobbsammanhang där man inte har så lång tid på sig att bygga en relation.Anonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-2230190341889175878.post-4504772812373837382011-07-19T12:22:09.456+02:002011-07-19T12:22:09.456+02:00wow, bra inlägg! ser fram emot fler!wow, bra inlägg! ser fram emot fler!Marcushttps://www.blogger.com/profile/02532537449224855894noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-2230190341889175878.post-60631086487086536432011-07-02T12:43:48.036+02:002011-07-02T12:43:48.036+02:00Mycket bra skrivet och igenkännande. Jag har väl e...Mycket bra skrivet och igenkännande. Jag har väl egentligen aldrig varit blygare än många andra men jag har under min tonår och i vuxen ålder haft stora problem med att passa in. Mitt stora problem är att jag inte vet hur man hanterar relationer och det följs av två resultat. 1) Antingen säger eller gör jag något inför blivande vänner på ett sätt som tydligen inte är accepterat för det slutar nästan alltid med att jag förlorar dessa vänner även om jag ber om ursäkt eller försöker förklara. Alternativ 2) jag håller mig undan sådana relationer och allt de lär känna är ett skal av mig, en bråkdel av vem jag är. I och med denna brist på social färdighet har jag ständigt blivit skuldbelagd av samhället för att jag inte är "normal", "som alla andra".<br />Människor behöver acceptera olika typer av beteenden och inte dissa de som fungerar på andra sätt än det i samhället önskvärda. Denna utestängning från den sociala världen har gett mig och ger mig stor sorg - för jag är social av mig! Men jag tar lång tid på mig att känna mig trygg, att våga vara mig själv och ännu längre tid när jag möts av oförståelse och misstänksamhet.Anonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-2230190341889175878.post-20037183807866325012011-06-17T20:35:58.657+02:002011-06-17T20:35:58.657+02:00trotsigfrizon: Tack! Och ja, det vore verkligen br...trotsigfrizon: Tack! Och ja, det vore verkligen bra om vi kunde om inte omdefiniera så åtminstone vidga begreppet "ta plats". Precis som du säger tycker jag att man måste uppmuntra människor att sätta sina egna gränser (och må bra med det).<br /><br />Tim: Roligt att du fick ut något av texten. Det är häpnadsväckande hur dåliga lärare och andra vuxna ofta är på att hantera blyga barn. Det är ju inte SÅ ovanligt liksom. Men som sagt, blyghet anses vara besvärligt och lite fult och ska helst bara inte finnas. Mkt dumt.i_are_lisahttps://www.blogger.com/profile/10581330998539083017noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-2230190341889175878.post-41549006123955510072011-06-17T14:37:21.507+02:002011-06-17T14:37:21.507+02:00Det är skönt att bli påmind ibland om att det fakt...Det är skönt att bli påmind ibland om att det faktiskt finns fler som är blyga. Jag har alltid varit det, och ibland har det varit ett rent helvete.<br /><br />På utvecklingssamtalen i skolan fick jag alltid höra att jag var för tyst, men jag försökte aldrig riktigt ändra på det, för jag tyckte helt enkelt att man skulle hålla tyst när läraren pratade, och svara på tilltal. Jag såg ingen anledning till att räcka upp handen, - ville de testa mina kunskaper, kunde de ge mig ett papper.<br /><br />Jag var likadan hemma. Jag satt gärna och fikade när det kom besök, men sa väldigt lite. Det berodde inte på att jag var rädd för att få stryk om jag öppnade munnen - för det var 90-tal - utan jag var bara sån, och trivdes med det, så länge ingen ifrågasatte det.<br /><br />Just i skolan var det ofta väldigt jobbigt att vara blyg. Man skulle ständigt stå framför klassen och redovisa sitt arbete, och det var precis lika jobbigt varje gång. Utan någon rimlig anledning bultade hjärtat stenhårt, och både röst och händer darrade. Jag ville inte vara där. Och det gick ändå inte ens att jämföra med hur det var att vara med och uppträda inför allas föräldrar 2-3 gånger om året.<br /><br />Mitt naturliga behov var att sitta bakom de andra, och att inte höras av fler än ett fåtal personer. Det spelade ingen roll hur många gånger jag tvingades fram - jag vande mig aldrig. I gymnasiet satt jag fortfarande längst bak i klassrummet.<br /><br />Jag har -aldrig- oroat mig för att kompisar ska ha tyckt nånting negativt om mig på grund av min blyghet. De som fått mig att må uselt över det, är först och främst lärare som inte haft en susning om hur man hanterar yngre personer som är tillbakadragna. Precis som redan nämnts här, fick jag höra "du måste prata mer", "du måste visa dig lite mer", men fick aldrig några förslag på hur jag kunde gå till väga för att känna mig mer bekväm i att göra det. Det har aldrig funnits nån förståelse heller. På sin höjd har de frågat "hur kommer det sig att du inte vill?" Jag vet ju inte. För mig är det lika naturligt att sitta osynlig i en folkmassa som att ta på kalsongerna före byxorna.<br /><br />Alltså kan jag bara hålla med. Trycket som kommer av att folk som tror sig veta bättre (just i det här fallet) är helt, totalt, onödigt, och leder inte till nånting annat än vånda och sömnlösa nätter.Timhttp://www.slartibartfast.nu/noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-2230190341889175878.post-14708756137849832962011-06-17T13:04:02.878+02:002011-06-17T13:04:02.878+02:00Håller med alla ovanstående. Dessutom en väldigt i...Håller med alla ovanstående. Dessutom en väldigt intressant tanke att sträva efter att tolka om orden "Ta plats" till "Ta en egen plats", där egna gränser är okej, och alltså inte alls nödvändigtvis ta mer plats bland andra. Bra, bra bra!Anonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-2230190341889175878.post-60525490138899264522011-05-30T15:05:33.874+02:002011-05-30T15:05:33.874+02:00Tack själv för att du läste och kommenterade! Jag ...Tack själv för att du läste och kommenterade! Jag förstår precis vad du menar med i princip vartenda ord. Särskilt det här att inte vilja att blygheten helt ska försvinna - det är ju en del av en själv, oavsett om den är problematisk ibland osv.i_are_lisahttps://www.blogger.com/profile/10581330998539083017noreply@blogger.com