måndag 8 mars 2010

Är du dum i huvudet, Nils Hansson?

I dagens pappers-DN kommenterar Nils Hansson intervjun med Lynn Barber i söndags. Nils Hansson har uppenbarligen issues med Barber, för maken till sur nu-jävlar-ska-jag-sätta-dit-dig-kommentar får man leta efter. Turligt nog för mig är den även högst obegåvad, vilket serverar mig ett utmärkt tillfälle att börja rätta till det här med att jag bara skäller på kvinnor hela tiden. Klang och jubel!

Det hela går ut på Nils Hansson pekar finger och hävdar att Barber ”svänger sig med fina ord hon inte förstår”. Detta är vad han skriver:

"Lynn Barber skjuter sig själv i foten

Det var en fascinerande intervju med Lynn Barber i söndagens DN. Engelsk journalistgigant med hög svansföring, berömd för sina vassa intervjuer med kända människor, aktuell som huvudperson i den trefaldigt Oscarnominerade filmen ’An education’, baserad på hennes självbiografi.

Men nog är det något konstigt med det främsta citerade exemplet på hennes formuleringskonst, ur en intervju med sångerskan Marianne Faithfull. ’Marianne, i en svart regnkappa och nätstrumpor, spretar med benen vitt isär, hennes svarta sidenskrev skymtar mellan hennes magra 55-åriga lår, och så försöker hon jama sexigt mot kameran.’

Vad hon skriver är alltså att Marianne Faithfull är gammal. Och därmed ful. Och därmed borde låta bli att låtsas vara sexig. Om detta finns mycket att säga, i mina ögon ser det ut som – på sin höjd – ett marginellt etikettsbrott. Lynn Barbers reaktion är desto starkare: ’Snälla, sluta! Jag vill gråta.' Här ser vi alltså hur kvinnan som klagar på att amerikanska tidningar saknar ’wit’ och ’spirit’, själv hemfaller åt rena härskartekniker när en annan kvinna vägrar att finna sig i den begränsande roll som är henne given. Eller, enklare uttryckt, uppför sig lite opassande.

Ändå fortsätter hon utbrottet: ’Det här är sadism, misogyni, det här är mormorsplågeri.’ Den arroganta tonen är sublim, hånfullheten grandios. Men hur kan Marianne Faithfulls flörtande med kameran vara misogyni? Det betyder ju kvinnohat. Om något är det ju Lynn Barber som i detta lilla textstycke är misogyn.

Så kan man också skjuta sig i foten. Denna stränga kvinna, som älskar att punktera de dryga och pompösa, visar sig själv vara en skribent som svänger sig med fina ord hon inte riktigt förstår.”

Utan att ha koll någon särskild koll på vare sig Lynn Barber, Marianne Faithfull eller för all del varför Nils Hansson verkar så vansinnigt lättstött vill jag bara lite försynt säga följande:

Kära Nils Hansson. Jag har nu skummat den aktuella intervjun. Att Barber inte är så förtjust i Marianne Faithfull är tämligen uppenbart, men hon skriver inte att Faithfull är gammal, ful och inte borde låtsas vara sexig. Det är det du som skriver.

Jag tror inte att Barber i första hand förfasar sig över att Marianne Faithfull beter sig som hon gör framför kameran och tycker att hon borde skämmas, gamla tanten. Jag tror att Barber känner avsmak över det jävligt ovärdiga i situationen. Jag tror alltså inte att det handlar om att Barber ”hemfaller åt rena härskartekniker när en annan kvinna vägrar att finna sig i den begränsande roll som är henne given”.

Nils Hansson, att skreva på bild är inte girl power, att bryta tabun och att vara En Stark Kvinna. Oavsett ålder. Det är inte att vägra finna sig i en begränsande roll, utan det är tvärtom att foga sig i exakt de villkor som är kvinnor givna: Du får vara med i tidningen – om du är halvnaken och särar på benen.

Och det, Nils Hansson, är i allra högsta grad misogyni.

torsdag 4 mars 2010

Moi, inte så felfri

Jag borde kanske dissa fler män. Det är egentligen väldigt typiskt att jag gång på gång klagar ihjäl mig på kvinnor som Fotbollsfrun och Hanne Kjöller och Jenny Jewert men inte ens berör alla dessa tusentals män som sitter och pöser överallt med helt sjuka åsikter. Det är ju nästan så man kan undra om jag är kvinnohatare.

Men ta Pär Ström till exempel. Jag har tänkt skriva om honom länge, bland annat på uppmaning av Lisa, men det är så... öppet mål att jag inte ens får ur mig någonting. Det verkligen kommer ingenting. Och i går läste jag en så osedvanligt korkad kommentar av Arne Hegerfors (om nakenbilder) att jag genast tänkte: Blogga! Men sen rinner lusten ur mig, för det är samma sak varenda gång och så många har sagt det förut och jag blir så matt.

Jag har väl helt enkelt högre förväntningar på kvinnor än på män. Det är ganska osnyggt och könsdiskriminerande av mig.

Det är så sorgligt, Jenny Jewert

Det är så sorgligt att Jenny Jewert skriver en DN-kolumn som hade kunnat vara så bra men är så dum.

Det är så sorgligt att Jenny Jewert någonstans är inne på rätt spår - rubriken är för guds skull "Uppfostra sönerna" - men bara snurrar in sig i idioti som slutar i det vanliga skuldbeläggandet av kvinnor (det är tidigare generationers mammor som har uppfostrat sönerna = om de inte klarar att leva jämställt är det kvinnornas fel).

Det är så sorgligt att Jenny Jewert förklarar att det inte längre riktigt finns några könsdiskriminerande strukturer eftersom vi har rösträtt och fri abort och officiellt exakt samma rättigheter. Det är så sorgligt att hon frankt påstår att "tyngdpunkten otvivelaktigt förskjutits från kollektiv kamp mot diskriminerande strukturer till individuell kamp". Individen, individen, individen.

Det är så sorgligt att hon vägrar låtsas om att de liberala feministernas problem är att de oftast inte har fattat nånting utan fortfarande är helt lurade.

Jenny Jewert bara: De kvinnor som hävdar att de aldrig känt av någon som helst diskriminering har förmodligen "varit starka nog att ignorera strukturer, traditioner och fördomar och med glatt humör kört över dem".

Och jag bara: Men Jenny Jewert, du tror inte att deras upplevelse av att inte ha blivit diskriminerade snarare har att göra med att de väljer (liberaler älskar ordet VÄLJER) att tolka eventuella hinder som ett utslag av precis vad som helst utom just att det är något sjukt i själva strukturerna? Eftersom de har gått på lögnen att alla har precis samma möjligheter så alla som är olyckliga får skylla sig själva, och feminism är liksom så himla NEGATIVT och GNÄLLIGT jämt? Var lite stark! Kavla bara upp ärmarna och "kör över" - OBS, mycket viktigt: med ett GLATT HUMÖR - så ordnar sig allt. Det är så sorgligt.

Och det är så JÄVLA sorgligt att Jenny Jewert i sin sista mening avslöjar vad det - som alltid - i grund och botten handlar om: Att männen ska "befrias från sina svårälskade bitterfittor". Ja, stackars män som måste dras med bitterfittor. Det är väldigt viktigt att vi är överens om att hela poängen med att sträva efter jämställdhet är att männen ska slippa bli tjatade på av sura fruar.