Könskvotering: Svår fråga, vet egentligen inte riktigt om jag är för eller mot. Det beror lite på vad det gäller. Det jag dock vet är att gårdagens ledare i DN, om att regeringen säger nej till kvoterade börsbolagsstyrelser, innehöll några av de tröttaste argumenten mot kvotering som finns. Vi inleder starkt med:
”Att diskriminera i lagens namn gagnar inte något av könen.”
Nä, men den olagliga diskriminering som pågått sen urminnes tider och som fortfarande lever och frodas alldeles förträffligt gagnar helt klart det ena könet jävligt mycket mer. Det är inte utan att man är lite less på det.
”Framgångsrika kvinnor ställs i en knivig situation. Har de fått sin styrelseplats på grund av kompetens, eller på grund av sitt kön?”
Det här är det allra värsta argumentet. Här har man nämligen kapat den sista biten av den tjusigt retoriska frågan, biten som skulle ha låtit ungefär ”… för, mellan dig och mig – kvinnor ÄR ju sämre än män. Så det här att hitta kompetenta kvinnor, det går helt enkelt inte. Det vet ju alla.” Men så är politiskt inkorrekt att säga, så man gör om det till att mycket bekyyyyymrat ifrågasätta om det inte vore väldigt synd ifall kvinnorna skulle tvingas gå runt och vara osäkra på om de verkligen duger eller om männen bara varit lite extra schyssta mot dem. Nevermind att det är frågeställaren själv som skapar osäkerheten, för det är givetvis hela poängen: Klart det är svårt att tycka att en sån ”knivig situation” är något att eftersträva.
”Skattelättnader i hushållssektorn ger dubbel effekt. Dels drivs många av branschens företag av kvinnor, dels avlastar hemhjälpen andra kvinnor med chefsambitioner.”
I samband med detta lägger de visserligen in en (tämligen lam) disclaimer om att det är tokigt att det fortfarande är kvinnorna som sköter hemmet. Men det är strunt samma, för ärligt talat: Jaa hurraaaa, med hushållsavdraget hjälper vi kvinnor att hjälpa kvinnor! Bra va! Tjejer ska ju hålla ihop vet du, så om Anna går hem och städar hos Eva så kan Eva bli chef och då är ju frågan löst! Skitbra. Bäst: att männen inte behöver göra nånting, ge upp nånting, tänka om på något sätt. Som vanligt.
”I dag utbildar sig fler kvinnor än män men de väljer ofta bort de naturvetenskapliga inriktningar som leder till hög lön och chefskap. Information i skolorna om karriärmöjligheter för olika utbildningar vore på sin plats.”
Ja, fast kanske även information i skolorna om hur verkligheten ser ut. Till exempel att av alla kvinnor som går de här utbildningarna är det oerhört få som blir chefer, plus att de allra flesta dessutom får lägre lön än sina manliga kolleger. Men det är förstås inte lika skoj att berätta för kidsen. De kan börja ställa så obekväma frågor då.
”Ju fler kvinnor som väljer näringslivet framför deltidsarbete i offentlig sektor, desto jämnare könsbalans i styrelserna.”
Där har vi det, äntligen: Allt handlar om det personliga vaaaaalet. Det finns inget annat som hindrar, inga strukturer och mönster som förklarar varför kvinnor ”väljer” deltidsarbete i offentlig sektor. För allt är upp till individen. Går det inte så bra för kvinnorna? Nämen de får faktiskt skylla sig själva som inte väljer att bli framgångsrika. (OBS jag säger inte att människor inte har ett eget ansvar för sina liv. Men man är blind om man inte ser att det finns tusen och åter tusen saker som påverkar varje människas valmöjligheter. En av dessa saker är kön.)
Jag kan avsluta med i princip det enda citatet i hela artikeln som jag håller med om.
”En rejäl debatt om alternativen till kvotering är på sin plats.”
Ja, helt klart. Jag vet som sagt inte om jag tycker att kvotering är svaret på allt, och något måste ju göras åt att kvinnor konsekvent diskrimineras. Kvoteringsfrågan har hittills tjänat som en dörrstopp för möjligheten att föra debatten framåt och faktiskt åstadkomma något, för eftersom man inte kan komma överens om kvoteringens vara eller icke vara fastnar hela diskussionen där. Och läget förblir oförändrat.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Okej, varför går det inte att kopiera in text i kommentatorsfältet? Blir vansinnig!
SvaraRaderaIaf, angående det här om att det är fler kvinnor än men som utbildar sig men att vi utbildar oss fel. Det är väldigt intressant att de ändå hittat en förklaring, för innan hette det ju helt enkelt att kvinnor inte är lika utbildade som män och det var anledning till att vi tjänade mindre, hade mindre kreddiga jobb etc. Sen ändrade det sig men då gör vi naturligtvis fel IGEN. Eller som det förklarades på SVT's nyheter för ett par år sedan: Kvinnor väljer i högre utsträckning de traditionella vägen via utbildning medan män har fattat att de inte behöver utbilda sig för att få ett välbetalt jobb. Vi är helt enkelt jävligt korkade och förtjänar inte bättre.
Precis. Och kvinnor är även så dåliga på att TA FÖR SIG och VISA FRAMFÖTTERNA. Det är liksom aldrig, aldrig männen som är dåliga på att leta upp och rekrytera kvinnor. (Also: Männen - de smaaarta - har "fattat" att de inte måste utbilda sig för att ta sig fram? Oh I'm sure the same applies for women. Säääkert.)
SvaraRaderaLisa, tror du att debatten någonsin kommer röra sig framåt? Jag är skeptisk. Den har liksom stampat på ungefär samma ställe så länge jag kan minnas. Är männen i vår generation mer genusmedvetna? För om så är fallet kanske det blir en förändring utan tvångsåtgärder.
SvaraRaderaJag är lite inne på att alla kvinnor ska vägra föda barn tills läget har förbättrats. Det kanske sätter fart på handlingskraften.
Lisa, jag vet faktiskt inte. Varken om debatten kommer röra sig framåt, om männen i vår genaration är vettigare än sina föregångare eller om det går att komma nånstans utan tvångsåtgärder. Ibland känns det ju som att det verkligen är på väg och ibland känns det som att det inte hänt ett dugg sen innan kvinnor fick rösträtt (vilket som bekant inte ens är hundra år sen).
SvaraRaderaJa, kanske det. Man skulle åtminstone inte längre kunna förklara snedfördelningen med att kvinnor tycker att barn, hem och familj är det viktigaste.
Jag blir sà jävla trött pà att alla diskussioner om jämställdhet aldrig kan handla om själva problemet. Att om man pratar feminism med män sà màste man ägna 90% av samtalet àt att 1. klargöra att man inte hatar män, 2. definiera vad feminism är, 3. ta avstànd fràn "rabiata feminister" och 4. stryka mannen medhàrs och säga att man naturlivtvis inte pratar om ALLA män som en grupp.
SvaraRaderaSamma sak med kvotering, det blir sà jävla mycket prat omkring ämnet, och man màste minsan trippa runt pà tàr för att bli tagen nàgonlunda seriöst. I stället för att genast prata om sakfràgan, dvs, det finns ett problem, ett sjukt allvarligt problem, och vad hade ni tänkt göra àt det? Men sà làngt kommer man aldrig, för man màste prata om allt innan, och dà kommer man garanterat att komma ihop sig över nàgon liten skitdetalj som typ "dra inte alla över en kant" och sà kommer man aldrig aldrig vidare i ämnet.
Och appropà ämnet, Maud O's härliga "styrelse-utbildning" för kvinnor var ju ocksà ett underbart pàhitt. Inte nog med att kvinnor redan har högre utbildningsnivà än män samt högre betyg, nu màste vi utbilda oss ännu mer för att fà en liten ynka styrelseplats, nàgot jag aldrig hört har varit ett krav för de manliga styrelseledamoter. Det känns ju hemskt rättvist.
Jag kan verkligen bara hålla med dig. Under flera år orkade jag inte ens ta diskussionen om den kom upp, just eftersom jag var så trött på att behöva sänka mig till en femårings nivå och tröska mig igenom Vad Handlar Jämställdhet Om? - Kapitel 1A, gång på gång på gång.
SvaraRaderaMen det är ju så det är med förändringsovilja; lättaste sättet att undvika katastrofen (=att behöva göra om, göra rätt) är att uppehålla, uppehålla, uppehålla. Så skjuter man hela tiden det obehagliga framför sig, samtidigt som man alltid kan hoppas att motståndaren tröttnar och ger upp.
En styrelseutbildning för kvinnor? Men det var väl en jättebra idé! Kan ju kvinnor äntligen lära sig! Och få vara med! Och under tiden, medan kvinnorna går den där utbildningen, så kan männen fortsätta bestämma som vanligt! Allt har sin tid du vet! Ingen idé att stressa fram saker, det blir ingen gladare av!