Jag har inte knarkat så mycket i mitt liv. Förutom alkohol, nikotin och hostmedicin med morfin en gång i tonåren så har jag banne mig inte fått i mig många främmande substanser. I are alltså ganska efterbliven. Men! En gång fick jag en lugnande tablett. Det var precis innan jag skulle få hornhinnorna uppskurna och synen modifierad medelst laser. "Många tycker att det hjälper dem att slappna av, vilket är bra eftersom ögonrörelsernas hastighet minskar" sa den mycket vänliga ögonläkaren till mig och såg väldigt angelägen ut om att jag inte skulle tacka nej. Hit me, sa jag.
Ärligt talat kände jag ingen större skillnad. Men operationen gick bra; jag hade inga problem att lugnt och fint fokusera på rätt lampa. (Ja, rätt lampa - det fanns nämligen två. "Nu är det viktigt att du INTE tittar på den ANDRA lampan, utan HÅLL BLICKEN PÅ RÄTT LAMPA." Jag skulle eventuellt vilja kalla just detta lite av ett konstruktionsfel för en ögonlasermaskin, men what do I know.) Såväl ögonläkare som motoriserad liten kniv och super-sci-fi-lasermaskin gjorde i alla fall alldeles utmärkt ifrån sig, och jag fick syn som en rovfågel. Det här är nästan två och ett halvt år sedan och jag ser fortfarande helt felfritt. This pleases me.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar